The Lost Pepper of Tokuyama
Tōgarashi (唐辛子) är det japansk uttrycket för Capsicum eller chili (i regel Capsicum annuum).
Tokuyama Pepper är en 6-8 cm lång och kraftig chili med relativt hög hetta jämfört med andra japanska sorter.
Utseendemässigt finns det likheter med Shishito, Wrinkled Old Man och Penis Pepper men smak och styrka skiljer sig åt.
Man har mätt upp capsaicinhalten och funnit att den är upp mot 1,6 gånger högre än andra japanska chilisorter.
Chilin innehåller även en hög halt av ämnen som ger en smakupplevelse av "Umami".
Umami, på japanska "umai mi" (うま味) betyder ungefär "delikat smak", kallas även den femte
grundsmaken och upptäcktes 1908 av den japanske kemiprofessorn Kikunae Ikeda.
Tokuyama Pepper är en s.k "Landrace", en chili som odlats lokalt med traditionella metoder och som med tiden utvecklats till en egen sort.
Beslutet att bygga en damm för kraftproduktion togs redan på 50-talet men det dröjde fram till mitten av 80-talet innan bygget kom igång.
1987 evakuerades den kvarvarande befolkningen och alla hus som inte var byggda av tegel och betong revs.
2006 började man höja vattenytan i dalen och Tokuyama Junior High School som låg på en kulle var den sista byggnaden som försvann i djupet.
För de människor som levt i dalgången var det naturligvis en tragedi att se trakten där man levt dränkas och försvinna för alltid.
1983 spelades filmen "Furosato" (hembygd) in i Tokuyama och man kan se hur samhället såg ut medan bygget av dammen pågick.
Filmen som fick flera pris och utmärkelser på filmfestivaler handlar om en
äldre man med begynnande demens och hans vänskap med en ung pojke.
Det finns en trailer på japanska på youtube på ett par minuter som är sevärd.
日本映画史に残る不朽の名作『ふるさと』が遂に12月6日 初DVD化! - YouTube
Dammbygget var klart först år 2007 och är den största konstruktionen i Japan.
Tokuyamasjön som skapades av fördämmningen är också en av japans största sjöar.
Av de 5 turbiner för elproduktion som planerades från början byggdes till slut endast en, efter mängder med protester och överklaganden.
I början av 2023 läste jag av en slump en kort artikel omTokuyama Pepper översatt från japanska.
Ett beslut togs att resa till Japan och försöka hitta platsen där den odlas av bonden Shinsaku Hata.
Nu följde en lång tid av mödosamt detektivarbete där jag med hjälp av Google Translate och
Google Streetview till slut lyckades lokalisera platsen där Shinsaku Hata´s odling ligger.
Från staden Ōgaki går en privat järnvägslinje som går till slutstationen Tarumi uppe i bergen.
4 Turer om dagen görs med en restid på drygt 1 timme med 18 stopp på vägen.
Den en timme långa tågresan gick högt sig upp i bergsdalarna med fantastisk utsikt längs vägen.
Mot slutet av resan såg de små stationerna ut så här med bara ett par hus i omgivningen.
Med tiden hade de andra passagerarna lämnat tåget och när vi närmade oss Tarumi genom
sprängda tunnlar genom berget var det bara jag och lokföraren kvar på tåget.
Järnvägens ändstation Tarumi var ett tyst och folktomt litet samhälle med en bensinstation, ett café och några små affärer.
Här ligger även traktens JA Gifu Neo Branch som är bondeföreningens kontor och ditributionscentral för böndernas produkter.
Nu återstod en halv timmes resa med en gratis minibuss ännu längre upp i bergen.
Gratisbussen är troligen någon form av glesbygdstaxi som bekostas av lokala myndigheter.
Jag hoppade av gratisbussen i Nougou och gick ytterligare 150 meter längre uppåt vägen.
Äntligen var jag framme vid Shinsaku Hata´s lilla farm och chiliodling.
Författaren och Shinsaku Hata.
År 2012 besökte en tjänsteman från Gifu-distriktets prefektur en grillfest hos Shinsaku Hata.
Makoto Sumi bet i en grön grillad chili och blev överväldigad av hettan och smaken och insåg att detta inte var någon vanlig chili.
Av en tillfällighet var Makoto Sumi på jakt efter produkter som kunde användas för att marknadsföra regionen.
Han förstod att att denna chilipeppar var unik och skulle passa perfekt.
Efter 25 år hade chilin från Tokuyama som alla trodde var försvunnen i dammen återuppstått.
Med en slogan som löd “The lost chili pepper that sank to the bottom of the dam” har man
sedan 2015 marknadsfört olika produkter som baserats på Tokuyama Pepper.
Det visade sig att Shinsaku Hata hade arbetat med att anlägga vägar som behövdes för
konstruktionen av Tokuyama-dammen på 80-talet.
Han smakade inlagd chili från Tokuyama på plats och och fick tag i lite fröer som han tog
hem till Nougou för att själv odla chilin på farmen mittemot sin bostad.
Tokuyama Pepper verkar ge stora skördar av tunga chilifrukter.
Man skördar chilin både som grön och röd.
Tokyuama Pepper kanske inte är världens snyggaste men efterfrågan stiger stadigt allt
efter som ryktet om den ovanliga och smakrika chilin sprider sig.
Idag odlas den även i den närliggande staden Motuso för att klara av ökad produktion.
Shinsaku Hata var vänligt nog att skjutsa mig tillbaka till Temuri och bondeföreningens kontor där jag fick träffa de som jobbar där.
De var nyfikna på hur jag hade lyckats att hitta hit ända från Sverige och sa att det skulle
skrivas en artikel om mig och jalapeno.nu i bönderna nyhetsblad.
Som tur var gick det bra att använda mobilens översättningsappar för kommunikation, det är
knappt någon som kan tala engelska på den japanska landsbygden.
Shinsaku Hata visar upp en butiksförpackning av färsk Tokuyama Pepper som tillsammans
med andra färska grönsaker säljs i böndernas egna butiker runt om i regionen.
Jag fick även en guidad tur i JA Gifu´s lokaler där böndernas produkter packas och distribueras.
I lådorna ligger vägda beställningar av Tokuyama Pepper som gjorts av grönsaksbutikerna.
ShinsShinsaku Hata och damerna i distrbutionscentralens packrum där grön och röd Tokuyama Pepper packas i lådor om 120 gram.
Shinsaku Hata visar upp den torkugn som inköps för att få ner torktiden av Tokuyama Pepper.
Idag tar det 3 dagar för att torka chili i ugnen medan man förr soltorkade frukter under längre tid.
Klimatet är varmt och fuktigt under sommaren vilket medför risk för mögel om inte torkningen sker snabbt.
När jag var där var dagstemperaturen runt 31 grader.
Torkad och malen röd Tokuyama Pepper som även säljs i lite lyxigare presentförpackningar med grönt och rött chilipulver.
I det varma sommarklimatet håller färskvaror inte så länge men torkad chili kan marknadsföras året runt.
Det hade blivit dags att ta tåget tillbaka och efter att Shinsaku Hata skjutsat mig till
stationen tog jag farväl och hoppade på tåget som började resan genom en tunnel i berget.
Tokuyama Pepper är en ovanlig och odlingsvärd chili.
Man påstar att det är japans starkaste chili men det säger inte så mycket eftersom man inte äter så kryddstark chili i Japan.
När jag smakade en röd chili hemma hos Shinsaku Hata var det omedelbara intrycket att det smakade paprika.
Efter ett par sekunder kom dock en relativt hög hetta tillsammans med en intressant smak som man i japan kallar Umami.
Den höga men behagliga hettan försvann dock lika snabbt som den kommit så det går inte att jämföra med den
ibland plågsamma upplevelsen av att äta Habanero eller chili från Trinidad.
Under kalla vinterkvällar i Tokuyama brukade förr man samlas hos grannar för att dricka
alkohol och äta Jigoku udon eller Helvetesnudlar.
Mot kvällen pulsade man sedan hemåt genom snön med en varm känsla inombords.
Jigoku udon:
Lägg torkad fisk (sardiner) i en gryta tillsammans med vatten.
Tillsätt torkad Tokuyama Pepper tillsammans med torkad asiatisk rättika (daikon)
Låt sjuda upp.
Tillsätt Udon (tjocka asiatiska nudlar av vete)
Tillsätt soya och bonitoflingor (katsobushi på japanska) är torkad & rökt bonitofisk.
Lägg upp i en skål tillsammans med burkmakrill, purjolök, vitlök m.m.
Kommentarer
Roligt reportage. Ska försöka mig på Helvetesnudlar.