Pyongyang - Nordkorea

Ägaren av jalapeno.nu (Torbjörn Högberg) och den nordkoreanske överstelöjtnanten Hwang Myong-Jin, vid gränsen mellan Nord och Sydkorea.


Den Demokratiska Folkrepubliken Korea leds av familjedynastin "Kim" som nu är inne på den tredje generationen.
Kim Il-Sung (död 1994) har titeln "Republikens evige President" medan sonen Kim Jong-Il (död 2011) kallas "Den Käre Ledaren".
Sonsonen och sonen till dessa heter Kim Jong-Un och leder idag Nordkorea med titeln "Den Store Ledaren"


De två chilisorterna som på ganska skumma vägar införskaffades i Nordkoreas huvudstad Pyongyang.
Chilin till vänster är 3-5 cm lång och relativt het medan den till höger är 5-7 cm och mild.
I Korea heter chili ?? (gochu - uttalas "kot- chuu"), gochu är även ett koreanskt slangord för penis.
Chilin soltorkas för att bevara aromen och mortlas ofta till pulver/flakes utan frö och kallas då Gochugaru.
Gochugaru är huvudkryddan i den syrade traditionella koreanska grönsaksrätten Kimchi.


Koreansk Gochugaro.
Chilipulver/flakes utan fröer som mals av den koreanska chilin Gochu.
Gochugaro är en mycket smakrik och aromatisk chilikrydda och den heta varianten är ungefär som Cayenne i hetta.


Den Koreanska nationalrätten "Kimchi".
Kimchi är syrade/jästa grönsaker som kryddats med det koreanska chilinpulvret "Gochugaru".
Traditionellt tillverkar man fyra sorters kimchi beroende på årstid och vilka grönsaker som finns tillgängliga.
Kimchin på bilden består av syrad kål kryddad med chiliflakes.


Fotografering i Nordkorea är strängt reglerad och det är i princip förbjudet att fotografera lantbruk, militärer, fattigdom och saker som kan vara negativa för landet.
Bilderna på lantbruk är därför tagna i smyg genom ett bussfönster med följd av oskärpa och suddighet.
Detta är ett chilifält bredvid motorvägen utanför huvudstaden Pyongyang


I stort sett varje meter av det lägre belägna landskapet används till odling.
Staten äger all mark och det som skördas tillfaller även det till största delen staten.
Till vänster i bilden är av de få traktorer som syntes till, plöjningen verkade annars till största delen ske med oxar.


En fantastisk utsikt över det vackra landskapet utanför den Nordkoreanska huvudstaden Pyongyang.
Bilden är tagen från en bergstopp som nåddes efter en timmes svettig promenad uppför en brant sluttning.
Liksom i många andra asiatiska länder är ris en av huvudgrödorna i slättlandskapet men man odlar även mycket potatis i landets bergiga delar.


Eftersom staten äger marken och det som produceras där försöker man odla så mycket man kan till sin egen familj i anslutning till bostaden.
Även bredvid högre stadsbyggnader med lägenheter odlas det grönsaker där man i andra länder i regel har blommor och buskar.
Det finns två sorters jordbruk, det statliga med anställda som som jobbar på fälten drygt 8 timmar per dag och får lön.
Statliga jordbruk är mest vanliga i de norra bergiga delarna av landet där man odlar grödor som potatis.
Längs kusterna odlas mycket ris och grönsaker och här är lantbruken kooperativa.
Även på de kooperativa lantbruken tar staten huvuddelen av skörden men här får man en viss personlig andel av skörden andel baserat på arbetsinsats. 


Pyongyang är en märklig stad med byggnader som verkar vara konstruerade för att visas upp för utomstående.
Den här byggnaden skulle även kunna platsa i Las Vegas men den är bara belyst utifrån för att synas på kvällen.
Hela staden Pyongyang blir i stort sett nedsläckt runt kl. 21 på kvällen vilket troligen beror på att elen produceras med kolkraft som man vill hushålla med.
På många lägenhetsbalkonger fanns små solceller som kanske laddade ett bilbatteri för en enkel belysning när strömmen försvann inför natten.


Triumfbågen i centrala Pyongyang


Ett nöjesfält i närheten av Pyongyangs centrum.
Åkattraktionerna var moderna och liknar de som finns på nöjesfälten i Sverige och övriga Europa.


De tre symbolerna för grundstenarna i den Demokratiska Folkrepubliken Korea.
Arbetarna - släggan, De intellektuella - pennan och Bönderna - skäran.
En mycket stor andel av befolkningen verkar vara militärer så man kan undra varför de inte finns med i symboliken. 


Vy från trädgården vid militärmuseet i Pyongyang.
Den pyramidformade byggnaden i mitten är Ryugyong Hotel som började byggas redan 1987 men arbetet avbröts 1992 i brist på pengar.
Arbetet med hotellet som även går under öknamnet "Hotel of of Doom" återupptogs för några år sedan och glasfasaderna är nu monterade och fina sedda från utsidan.
Innadömet lär dock fortfarande bestå av rå betong och kommer att kräva enorma resurser i arbete och pengar för att bygga klart.
Byggnaden är den högsta i huvudstaden och skulle enligt de ursprungliga planerna rymma hela 3000 hotellrum. 


Propagandamålning med 3D-effekt i Pyongyangs tunnelbana.
Tunnelbanan har två linjer och ligger hela 100 meter under markytan för att även kunna användas som skyddsrum.
Tunnelbanetågen kommer från det gamla Öst-Tyskland och verkar vara i originalskick. 


Nordkoreanska pendlare i Pyongyangs tunnelbana.
Liksom resenärer i övriga världen har de blickarna riktade mot sina mobiler.
Skillnaden är att deras mobiler inte har tillgång till internet och att operativsystemet gör att endast appar som godkänts av regimen går att installera.
Det sägs att mindre än 1000 betrodda personer i landet kan komma ut på internet.
Mobilerna verkar dock ha några enklare spel installerade vilket många sysselsatte sig med. 


Utsikt över staden Pyongyang från taket på Triumfbågen.
Stadens byggnader är färglada och vackra på håll men om man kommer nära är de ofta flagnade och många verkar dåligt byggda.
Nordkorea har ca 30 miljoner invånare och det sägs att runt 3 miljoner bor i huvudstaden.
Som besökare i staden slås man dock av hur lite människor man ser i staden och att gatorna är nästan tomma på bilar. 


Rusningstrafik i Pyongyang?
Även bilarna ägs av staten och vanliga människor går, cyklar eller åker rälsbuss.
Man kan undra var alla människor håller hus för även trottoarerna ser tomma ut. 


Gles trafik både på gatan och trottoaren i en huvudstad med 3 miljoner invånare. 


Alla är jämlika men en del är mer jämlika än andra och åker i svarta blanka bilar med militärchaufför medan vanliga människor får gå eller cykla.
Den röda boden till vänster är en slags kiosk som säljer enklare maträtter.  


I Pyongyang finns inget skräp eller klotter.
Tidigt på morgonen verkar alla vara sysselsatta med att sopa stadens trottoarer.
I förgrunden står en solpanelsdriven gatubelysning som ger en svag men fungerande belysning.
Trottoarerna verkade dock ligga i totalt mörker under kvällarna. 


Det råder en strikt klädkod i Nordkoreas huvudstad och man ser ingen som är klädd i jeans eller shorts.
Kvinnor har oftast kjol, blus och högklackade skor medan männen har skjorta och kostymbyxor.
Arbetsdagarna börjar kl. 9 på morgonen och man har en två timmar lång lunch mellan kl. 12-14.
Efter lunchen arbetar man till kl. 19 på kvällen.
Man är ledig på söndagar och har 15 dagars semester varje år.
För att färdas utanför sin hemort krävs tillstånd av myndigheterna. 


Längs många av gatorna i Pyongyang växer Ginkoträd (Ginko biloba).
Ginko är en av världens äldsta träd och kan bli över 1000 år gammalt.
Det var länge oklart om det var ett löv eller barrträd men idag anser man att det är ett lövträd.
Ginkoträd är härdiga i de södra delarna av Sverige och ett par träd finns i Lund och i Visby m.m.
På grund av trädens tålighet mot luftföroreningar har man i New York, Peking och andra större städer planterat Ginko för att förbättra luften. 


Ginkoträdets löv ansågs länge vara en blandning mellan både barr och löv men idag anses Ginko vara ett lövträd.
Bladen används för framställning av astmamedicin och även andra delar av trädet används inom naturmedicin.


Nordkoreanska skolbarn på väg hem efter en skoldag i huvudstaden Pyongyang.
I bakgrunden ser man ett par av stadens eldrivna spårbussar som många pendlare åker med morgon och kväll.
Gatorna kantas av Ginkoträd.


Nordkoreansk motorväg utan trafik.


Nordkoreas fotbollsskola.
Det är mycket svårt att bli uttagen och man tar efter prov ut elever redan i 6-årsåldern.
Efter ett par år sker ytterligare gallring och endast de som har en naturlig fallenhet för fotboll får fortsätta.
Skolans syfte är är utveckla fotbollsspelare till Nordkoreas Landslag.
Ca 40% av eleverna är flickor.


Tränaren lär ut taktik vid anfall i den Nordkoeanska fotbollsskolan.
Eleverna på fotbollsplanen med konstgräs är 11-åriga killar som valts ut efter talang och intresse.


"Den Store Ledaren", Kim Jong-Un gratulerar det Nordkoreanska Landslaget.


En propagandaaffisch på väggen i Pyongyangs fotbollsskola med stolta skolbarn, en satellit och en interkontinental robot i bakgrunden


Nordkoreanska propagandavykort.
Liknande motiv finns även runt om i staden på stora affischtavlor längs gatorna och framför viktiga byggnader.


Ett smygtaget foto vid Pyongyangs militärmuseum.
Att ta bilder av militärer är absolut förbjudet så det gäller att vara diskret.
Nordkorea har världens största armé i förhållande till sin folkmängd.
Värnplikten startar ofta redan vid 16-årsåldern och pågår i 10 år.
Efter värnplikten ingår man i folkarmén fram till 40-årsåldern och sedan ingår man i reserven.
Man ser många i militäruniform som arbetar på husbyggen eller ute på fälten med jordbruk.


Pyongyangs hotell för utlänningar, Yanggakdo International Hotel .
Byggnaden har 47 våningar och drygt 1000 rum.
Hotellet verkade dock vara nästan tomt, endast de övre våningarna var bebodda, uppskattningsvis fanns det bara runt 100 gäster.


Utsikt från hotellrummet på våning 37.
Liksom i övriga Pyongyang är det nästan ingen trafik på den stora vägen i förgrunden.
I floden såg man många mudderverk som verkade plocka upp sand för tillverkning av cement och betong.


Med kameralinsens hjälp kunde man se en bit bortom de färgglada höghusen.
Kanske är det ett kolkraftverk som man ser spy ut gråsvart rök en bit bort.
I stort sett hela staden är släckt kl. 21 på kvällen vilket antagligen beror på att man måste spara energi.
Satellitbilder tagna på natten visar ett nästan helt mörkt Nordkorea medan de omgivande länderna är upplysta även nattetid.


Dags att åka tillbaka med det Nordkoreanska tåget från Pyongyang till den kinesiska staden Dandong.
Vid gränsen mot Kina stannar tåget för en två timmar lång kontroll av Nordkoreanska militärer.
En del resenärer tas ut för kontroll av bilder i kameror och olämpliga foton raderas.
Även en del bagage kontrolleras och det var svettigt en stund med tanke på de två kilo Nordkoreansk torkad chili som köpts in på olagliga vägar.
Även i kameran fanns mängder av bilder som inte är skulle godkännas vid en kontroll.
Utanför tåget gick militärer med schäferhundar och letade efter flyktingar under tågvagnarna.
Allt gick dock bra och militären verkade mest intresserad av att kontrollera de kinesiska resenärerna.